Nu har jag hittat ett klipp med Lux Aurumque (”Ljus och guld”), komponerat av amerikanen Eric Whitacre (född 1970). Denne moderne Palestrina var tills för två dagar sedan okänd för mig. Nu har jag fått en ny tonsättare att upptäcka och älska. Hans stil är traditionellt modern i amerikansk mening, som en arvtagare till Samuel Barber, åtminstone utifrån det lilla jag har lyssnat på.

Jag har transkriberat texten och gjort en tolkning:

Lux, calida gravisque, pura velut aurum. Et canunt angeli molliter modo natum.

Ett ljus, varmt och mäktigt, rent såsom guld. Och änglar som sjunger milt om den nyfödde.

Glöm bort att det är en julsång. Lyssna på stycket, förundras över mystiken, vila i de njutbart disharmoniska klustren:

Efter lite efterforskning upptäcker jag att diktens original är på engelska, skriven av Edward Esch:

Light, / warm and heavy as pure gold. / And the angels sing softly / to the new-born babe.

Nota bene: Den latinska översättningens pura är adjektivattribut till lux och inte aurum. Medan det i den engelska dikten är guldet som är rent är det i stället ljuset som är rent i den latinska översättningen. Annars hade det hetat purum för att kongruera med det neutrala ordet aurum.

Vill sjunga detta! Finns det några som vill bilda kör med mig?

Den som intresserar sig för matematiska förhållanden i stycket eller vill se hur ett geni ser ut i verkligheten (oförskämt snygg!), kan kika här.