Kvinnliga och manliga röster i sällsynt skön förening
När nÃ¥got skönt skapas ur det enkla – är inte det det mest geniala?  Barbarossas senaste inlägg handlar om Allegris Miserere mei. Jag kan inte komma pÃ¥ nÃ¥got bättre exempel pÃ¥ ett musikstycke som är sÃ¥ underskönt att det värker och samtidigt verkar sÃ¥ enkelt. Just idag tycker jag att det är det mest perfekta som komponerats för blandad a cappella-kör. FÃ¥ vÃ¥gar framföra det eftersom det stÃ¥r och faller med ett Ã¥terkommande sopranmördande trestrukna c, men när det fungerar är det kvinnliga och manliga röster i en sammansättning sÃ¥ skön att änglarna svimmar.
