Minerva

Jag har hört den perfekta barocksopranen! Elisabeth Holmertz heter hon, svensk sopran som är utbildad i Norge och Tyskland.  Hon laborerar med rösten, intonerar perfekt, dirigerar sig själv (!) och tolkar intelligent. Inlevelsen är fullständig. 

Elisabeth Holmertz

När jag så har placerat henne i barockfacket visar det sig att hennes register sträcker sig längre än Scarlatti och Purcell. Hennes prestation i ett modernt atonalt stycke är enorm. Jag vet inte hur många höga c:n hon är uppe och vänder på. Jag blir knockad.

Jag hör henne tillsammans med en norsk barockensemble, Paulus Barokk. (Norsk och norsk, förresten: i ensemblen finns såväl svenskar som en tysk, en dansk och en amerikan). Här imponerar förstaviolinisten Laima Olsson mest med sin musikalitet och sina legaton som är så njutbara att det nästan blir olidligt. Roligast är den två meter långa theorben (hur transporterar man ett sådant instrument?). Vackrast är inledningsstycket av Marini, en för mig okänd kompositör.

Men, trots goda musiker kan det inte hjälpas: Elisabeth Holmertz är kvällens stjärna. Vilken talang. Henne vill jag se och höra mer av, gärna i en barockopera.