Minerva

Mer skönhet åt folket

Dame Emma Kirkby

Sparad under: Musik — minerva at 5:06 em on Söndag, Februari 7, 2010

Så har jag då sett henne i verkligheten, Emma Kirkby. Hon är drottning av tidig musik, prisad över världen, men klädd i säckiga kläder i murriga färger, uppenbarligen lika befriad från divalater som från klädintresse. Trots detta är hon vacker. De pigga ögonen utstrålar värme och intelligens. På något märkligt sätt blir människor med utstrålning vackra.

Emma Kirkby

Emma Kirkby

För ynka fyrtio kronor får jag sitta med och lyssna på master class med den framstående sångerskan. Det är en av många programpunkter i barockfestivalen Palladium Baroque i Malmö. Unga sångstudenter från Malmö och Köpenhamn får hjälp med instudering av barockmusik. Det är förståeligt att det är nervöst att få instruktioner av en sådan berömdhet —dessutom inför publik — men Emma Kirkby bryter deras nervositet genom att skoja och vara avslappnad. Hon är humoristisk och spirituell. Och vis.

Emma Kirkby verkar ha tänkt kring allt som rör sångkonst. Särskilt besatt är hon av vokaler och konsonanter. För den som inte visste det innan blir det tydligt att sångkonsten en vetenskap. Det som verkar så lätt och naturligt är ofta en frukt av hårt arbete: fras för fras har studerats in, rörelse för rörelse. Intonation, tolkning, muninställning, kroppshållning, inlevelse, gestikulation, timing — sång består av så många delar. När jag själv närmar mig en sång famlar jag alltid i början. Fraserna är som en mängd lösa delar som svävar och som jag skall samla ihop och lägga in en ask. När jag väl efter mycket övning och fundering har samlat dem i den där asken kan mitt uttryck bli naturligt och verka enkelt, först då. Sång är långt ifrån bara teknik och framförande; det är ett tankearbete bakom. Vem sjunger? Var? Varför? Vilken känsla skall förmedlas?

Därför krävs inte bara en vacker röst hos en duktig sångare, utan också intelligens, musikalitet, teknik och skådespelartalang. Den som vill slå igenom måste dessutom äga en originalitet. Det skall höras direkt att det är just den sångaren/sångerska som sjunger. Det hör man med Emma Kirkby. Hon har allt och lite extra, vilket framgår så tydligt när man hör henne live. Hon har lyckats samla hela sin sångkonst i en ask och målat den i egna färger.

3 kommentarer

Kommentar av karin Palm Lindén

7 Februari, 2010 @ 19:43

Jo visst var hon läcker, Emma Kirkby! som en pigg, lite äldre men smidig hippie. Det var så roligt att se henne ihop med de modern raffigt klädda (= svart) unga sångerskorna som svajade på höga klackar. O så hon, the Dame, i strumpläst, eller MBT-skor, o vida kläder. Hon är så skarp i sin analys av uttalet, måste vara nyttigt! För min del saknade jag lite kommentarer om dynamiken i sångerna, men kanske närmar hon sig den medvetet från sitt eget håll, texthållet, eftersom andra instrumentalister ofta ger sig på det i prat om starkt o svagt.

Kommentar av minerva

7 Februari, 2010 @ 20:08

Ja, jag tror att det är som du säger. Som sångare skall man förmedla en text och dynamiken skall utgå från den.

Kommentar av Lars

14 Februari, 2010 @ 22:08

Karl Popper ur ”Unended Quest” (1976):

”Through work the musician may, like a scientist, learn by trial and error. And with the growth of his work his musical judgement and taste may also grow – and perhaps even his creative imagination.. But this growth will depend on effort, industry, dedication to his work; on sensitivity to the work of others, and on self criticism. “

RSS feed för kommentarer till det här inlägget. TrackBack URI

Tyvärr, kommentarsfunktionen är för närvarande avstängd.