Klangen av en kyrkklocka är för mig det mest vördnadsbjudande jag kan föreställa mig. Den estniske tonsättaren Arvo Pärt, känd för sin sakrala, minimalistiska musik, integrerar den i sin Cantus in memoriam Benjamin Britten. Det fem minuter långa stycket skrevs år 1977, strax efter budet om Brittens död. Pärt såg en musikalisk själsfrände i den brittiske tonsättaren.

Igår hörde jag göteborgssymfonikerna framföra stycket. Vilken upplevelse att höra det live! Den dova klockklangen ljuder mäktigt genom stråkarna, mer än i någon inspelning jag har hört.