Jag hade precis läst ut hans senaste – och sista – novellsamling när jag nåddes av beskedet. Lite läskigt nästan. Novellerna var stundtals förvirrande, särskilt i berättarperspektivet, men i helheten trädde ett viktigt budskap fram om åldrande och minnen och vad som händer när minnena av krigen och diktaturerna berättas i andra eller tredje hand. Författarens sjukdom och död gav mig extra eftertanke …

Även jag var mitt uppe i läsningen av hans senaste samling berättelser när beskedet kom. ”Tiden åldras fort” är en mycket typisk Tabucchi, faktiskt en av hans allra bästa, enligt min mening. Skrev några rader om den här:

http://secondblogbyme.blogspot.se/2012/03/antonio-tabucchi-1943-2012.html

Det var längesedan jag var här på besök – kämpr med min trädgård (dess ogräs!) och Das Lesen se XX
Påstår Pereira står på läslistan sedan länge!
MEN
Först får jag avsluta omläsningen av Gorkij. Via bengt Jangfeldts bok om Axel Munthe snöade jag ju i fjor in på första världskriget – se länk på min blogg!

Om du tittar in på bloggen, och inget alltför tråkigt har inträffat, så önskar jag dig en skön, glad stämmningsfull och vilsam midsommar ! och en Kram…