Ser i en annons från Kulturhuset i Stockholm att ””Bantonio Tabucchi” inbjudits att tala den 9/9. Den genanta felstavningen får mig att för mig själv formulera fler annonser: föredrag om Bastrid Lindgrens författarskap, konsert med Bulf Lundell, komedi med Bulla Skoog. Hur kunde det bli en sådan miss?

Antonio Tabucchi

Antonio Tabucchi är en av Italiens främsta författare, ibland omnämnd som nobelpriskandidat. Hans lilla fina bok Påstår Pereira är en av få romaner som jag faktiskt lyckats ta mig igenom på italienska (Sostiene Pereira). Dessutom har jag läst den på svenska två eller tre gånger. Den är kort, lättläst och mycket tänkvärd. Vilken rätt har en människa att blunda för en ond verklighet, att välja att stå utanför, att nostalgiskt hänga sig fast vid det förflutna?

Romanen utspelar sig 1938 i Lissabon under Salazar-regimen. Pereira, en man i sextioårsåldern, väljer att inte engagera sig i politiken. Han lever sitt liv. Varje dag går sin gilla gång: han går till sitt stamcafé där han äter sin dagliga omelett, han talar med portvakten där han bor, ser med saknad på porträttet av sin döda hustru, sätter sig på sin redaktion för att skriva krönikor om döda franska författare. Artiklarna trycks i tidningen Lisboa, där han är kulturredaktör.

Marcello Mastroianni som Pereira i filmatiseringen av Antonio Tabucchis roman "Påstår Pereira"

En dag hör en ung man av sig till redaktionen. Han säger sig vara journalist i behov av pengar. Pereira fattar sympati för den unge mannen (eller kanske ännu mer hans flickvän) och vill hjälpa honom. Men de texter som mannen skickar in hyllar revolutionära författare och frihetskämpar, texter som enligt Pereira innehåller för mycket politiskt sprängstoff för att tryckas. Mot sin vilja blir Pereira indragen i den unge mannnens farofyllda liv, och påverkad av motståndsrörelsens idéer fattar han till sist ett mycket modigt beslut.

Historien tänks vara nedskriven av någon som hört Pereiras berättelse, därav de många ”påstår Pereira” som interfolierar texten.

Om jag hade befunnit mig i Stockholm på torsdag, hade jag inte tvekat att gå till Kulturhuset för att lyssna på denne intressante författare, värd ett bättre välkomnande än att få sitt namn felstavat.