Minerva

Frederick Sandys, "Medea" (1868)

O hade skeppet Argo ur Bosporens/ blÃ¥ gap ej sluppit ut i Svarta havet,/ och ingen tall i Pelions skogar fällts/ att bli till Ã¥ror i furstars händer,/ som drogo för det gyllne skinnets skull/ till Kolchis’ land! DÃ¥ skulle ej Medea/ följt Jasons skepp till Iolkos’ kungaborg,/ blind och förryckt av kärleksgudens pil… (Inledningsraderna till Euripides Medea i översättning av Hjalmar Gullberg.)

Grekisk bronsfigurin som man av okänd anledning prytt med guldringar

Guldhalsband med fågelberlocker

Myten förtäljer att häxan och barnamörderskan Medea var prinsessa från Kolchis. Kolchis var ett sagoland, trodde jag, tills Medelhavsmuseet genom sin utställning lärde mig att det antika Kolchis låg i nuvarande Georgien.

Mytens Jason reste frÃ¥n grekiska Iolkos i uppdrag att hämta det gyllene skinnet. Med sitt skepp Argo korsade han Svarta havet, pontos axeinos, ”det ogästvänliga havet” (vilket senare bytte epitet till euxinos, ”det gästvänliga”) och gick i land i Kolchis, beläget vid dess östkust. Redan under mykensk tid företogs den här typen av resor över Svarta havet. Senare, under 600-talet f Kr koloniserade grekerna omrÃ¥det, skriver intendent Kristian Göransson i den utmärkta katalogen som tryckts inför projektet ”Medea frÃ¥n Georgien”. Det är ocksÃ¥ han som kunnigt guidar mig genom utställningen.

Ornament till huvudbonad med hjortmotiv. 350-300 f Kr.

Före kolonisationen var Kolchis ett framstående vin- och jordbruksland (namnet Georgien betyder också jordbruk, jämför Vergilius handbok Georgica). Dess rika metalltillgångar lockade andra folk att inta landet. Guldfynden imponerar. Smyckena som visas är så utsökt och fint handarbetade, att man nästan behöver förstoringsglas för att se detaljerna. Och man har verkligen slösat med guldet. Ett typiskt smycke är halsbandet med en mängd likadana berlocker, föreställande exempelvis fåglar eller vädurar. Att väduren är central i berättelsen om Medea och Jason är därför inte förvånande, för den dyker upp här och var, som om den vore en symbol för landet. Historien om vädurens gyllene skinn kan komma av bruket att med hjälp av fårskinn vaska fram guld.

Utställningen inramas av informativa faktarutor och kartor, citat av Euripides samt en magnifik upplyst bild av Maria Callas som Medea. Det är tjusigt och smakfullt.

Genom att låta Medea utgöra en länk mellan öst och väst vill Georgien göra reklam för sitt land och manifestera sitt intresse av att tillhöra den europeiska gemenskapen. Stockholm blir det naturliga valet för utställningen under Sveriges EU-ordförandeskap. Jag har under mitt halvtimmes långa besök fått en inblick i en kultur som förut var okänd för mig, och sagans Medea har blivit en smula mer verklig.