Fredagstema: Te
För januari månads fredagstema har Sparkling varit värdinna. Jag får än en gång bekänna att jag inte deltagit alla fredagar. Ibland tycker jag att ämnena är för personliga för att passa på Minerva-bloggen, så då tar jag mig friheten att stå över. Men gårdagens fredag bjöd på ett ämne som passar: te.
På samma sätt som man kan tala om hund- eller kattmänniskor, kan man dela in mänskligheten i kaffe- eller tedrickare. Jag tillhör den senare. Kaffe gör mig uppjagad, stirrig och låter mig inte sova. Te lugnar mig. Jag har få laster i livet, men te är en av dem. Min förkärlek för denna brygd är ett av mina anglofila drag. En kopp på morgonen till frukost med marmeladsmörgås, sedan en vid tiotiden. Den sista koppen dricker jag på eftermiddagen, gärna med en god kaka till.
I Sverige verkar man ha en föreställning om att te i lösvikt är finare och godare. Men pÃ¥ engelska tehus har jag bara serverats det i pÃ¥se. Jag föredrar pÃ¥ste, helst Earl Grey med en diskret smaksättning, sÃ¥som Lady Grey eller Russian Earl Grey. En annan vanlig föreställning är att tevatten skall kokas. Tevatten skall inte kokas. När vattnet har börjat sjuda skall man ta det, slÃ¥ det över tepÃ¥sen och sÃ¥ hälla en skvätt mjölk i. Tre minuter – sedan är det perfekt.
Julius Leblanc Stewart: "Five o' clock tea" (1883-84)
Te skall drickas i rätt kopp. Djupa koppar ger fin arom, men gör att teet kallnar snabbt. För tjocka muggar är inte bra. Det gäller att hitta en mugg som är lagom, som lyfter fram teets arom och som håller det varmt. Hemma dricker jag ur Arabias charmiga muminmuggar som jag tycker är lämpliga för te och dessutom praktiska att diska.
När jag för en gångs skull tar egna kort går det inte att ladda ned dem. Jag hade tänkt visa min vackra teservis från Rörstrand, min fyndteservis från Kina samt mina muminmuggar. Håll till godo med några bilder på engelsk tekultur.
Nu är klockan tio: dags för te!
