Aug
05
Inlagd 2010-08-05

Länge har jag sneglat på det vackra sidhuvud som Therese har i sin dagbok eller som Johanna dekorerar sitt dekadensmagasin med. Nu kan även jag skapa ett tjusigt sidhuvud! Jag upptäckte funktionen när en liten manga-flicka plötsligt presenterade min blogg. Nu har hon fått flytta på sig till förmån för målningen ”Reading the story of Oenone” av Francis David Millet. Jag är svag för den här typen av ”vulgärklassicistiska” bilder med unga kvinnor i grekiska dräkter och vita marmormiljöer, kvinnor som strålar av harmoni och tycks ägna hela dagarna åt håruppsättningar och högläsning.

Francis David Millet, "Reading the story of Oenone", ca 1883

Francis David Millet, "Reading the story of Oenone", ca 1883

Vad läser de? Epistulae Heroidum av Ovidius, en av mina husgudar. Ovidius låter Penelope, Phaedra, Dido och andra kvinnor ur den grekisk-romerska mytologin skriva brev till sina älskade. Det charmigaste brevet, enligt min mening, har en viss Oenone som avsändare. Mottagaren är Paris, han som rymde med sköna Helena. Det var en enlevering som fick det trojanska kriget till följd. Skandalen låg i att Helena var gift med kung Menelaos av Sparta. Men även Paris var gift — med nymfen Oenone.

Paris har vuxit upp på landsbygen som fattig herde, ovetande om att han egentligen var trojansk prins. Så länge som han var fattig var allt frid och fröjd, då levde Paris och Oenone ett stilla liv i skogen som äkta makar. Oenone menar att det är den nyvunna prinstiteln som stigit honom åt huvudet. Hon anklagar honom för storhetsvansinne. Hon beklagar sitt öde, förbannar hans hemska tilltag och försöker tala honom till rätta. Läsaren vet dock att Oenones förhoppningar är utsiktslösa. Paris kommer att leva ut sin passion, dra på sig ett krig och dö i det kriget.

Den som vill läsa Oenones brev kan leta på bibliotek och antikvariat efter John W Köhlers översättning, Kvinnoöden under antiken (Paul Åströms förlag, 1993).

Kommentarer

Börje, 5 augusti, 2010, kl. 13:09

”Vulgärklassicism”! Eller kanske vacker högkvalitativ kitch. Jag delar din förtjusning.


Ensamstående bildad herre, 5 augusti, 2010, kl. 14:54

Vulgo?

Nej, inte vulgo!

Vulgärklassism handlar möjligen om det destillat vi skulle vilja tro en gång fanns. Vi samlar i våra bilder det bästa vi kan komma på: de snyggaste tjejerna, de mest eleganta utstyrslarna, de mest poetiska breven, den klarast lysande marmorn och den rätta ljussättningen. Verkligenheten som den är? Oj, vem skulle orka med den? Det är väl just därför (bland annat) som konsten finns – som ett syretält!

Och skulle det oftare bjudas unga kvinnor i grekiska dräkter, som behagfullt vilade i vita marmormiljöer, kvinnor som strålade av harmoni och ägnade hela dagarna åt håruppsättningar och högläsning, ja, vore det så, då vore fler bildade herrar inte längre ensamstående.

Man skall alltså förhålla sig positiv och utan varje form av dåligt samvete i förhållande till detta slag av bilder, illustrationer som för övrigt, fast i annan form, strömmar mot oss i de damtidningar som illustrerar kvinnligt mode.

Lawrence Alma Tadema ägnade sitt konstnärsskap åt detta slag måleri. Titta och njut! Var sak har sin tid och sin uttolkare. Samtidigt som Alma Tadema hade nått mer än sin mognad bröt Picasso nya vägar inom konsten, men gör det Alma Tadema till en sämre målare?

Skall det bli skönhet åt folket, måste man ta i. Det har Du gjort. Fortsätt med det!


minerva, 5 augusti, 2010, kl. 16:46

Tack, Börje och Ensamstående bildad herre, för era kommentarer!

Låt mig klargöra att jag inte finner den här typen av klassicism vulgär, inte ens när det förekommer djurfällar, som hos Godward. Jag omfamnar och hyllar den! Alma-Tadema är en annan favorit. Däremot har jag hört det pejorativa uttrycket användas som gängse om dylik konst. För att inte bli missförstådd redigerar jag inlägget och sätter citationstecken om begreppet.


Skriv en Kommentar
Namn:
Epost:
Hemsida:
Kommentar:
« Tillbaka till textkommentarer