Minerva

En tavla med 31 mysterier, enligt mästerregissören Peter Greenaway

Utifrån en och samma tavla, Rembrandts Nattvakten, lanserar Peter Greenaway två filmer samtidigt. En spelfilm (med just namnet Nattvakten) om händelserna bakom målningen, och en dokumentärfilm om 31 påstådda mysterier kring den. Jag har aldrig varit något fan av Peter Greenaways filmer, men eftersom jag är intresserad av konst går jag och ser filmen.

Regissören står själv och föreläser om konstverket, inklippt i bilden. Han interfolieras av skådespelare som skall föreställa Rembrandt och hans samtida, men de ser mer ut som om de är på maskerad. Greenaways teori är att Rembrandt i sin målning pekar ut de skyldiga i ett omtalat mord.

Upplägget pÃ¥minner om de sevärda entimmesprogram som Kunskapskanalen visar kring konstverk. De är dock befriande befriade frÃ¥n den mästrande ton som finns i filmen. Syftet med filmen är nämligen att förklara mÃ¥lningen för oss visuella analfabeter. Jag blir provocerad. Visserligen förstÃ¥r  jag regissörens poäng: han menar att vi lever i en textkultur där bilden fÃ¥tt en underordnad betydelse, där vi inte tränas i att tolka och förstÃ¥ bilder. Men efter en sÃ¥dan uppfostrande inledning gäller det att bevisa sin tes. Jag förväntar mig en omfattande analys av mÃ¥lningen, och jag förväntar mig att jag efter filmens slut skall ha övertygats om att jag är en visuell analfabet. En omfattande analys fÃ¥r jag, presenterad i  31 mysterier. Ordvalet ”mysterier” gör mig skeptisk och mycket riktigt har jag fog för min misstänksamhet. Det är endast nÃ¥gra enstaka ”mysterier” som är verkliga mysterier. Mer än en gÃ¥ng har de karaktär av oseriösa teorier à la da Vinci-koden. Rembrandt sägs ha mÃ¥lat en ”guilty triangle” för att utpeka mördarna. Den lilla flickan pÃ¥ bilden tolkas som dvärgtransvestit. Ett svärd sägs vara en fallossymbol och samtidigt indikation för ett homosexuellt förhÃ¥llande. Jesus och Satan kan ocksÃ¥ utläsas.

För att till fullo förstå en bild måste man känna till vilka personer som är avmålade, i vilket sammanhang, vid vilken tidpunkt och i vilket samhälle den är tillkommen, biografiska fakta om konstnären, uppgifter om beställare etc. Så är det naturligtvis också med den här tavlan, och historien bakom tavlan som berättas är onekligen intressant. Men kan man väl knappast beskylla sina åskådare för att vara visuella analfabeter bara för att de inte känner till Maria de Medicis besök i Amsterdam 1638 eller intrigen mellan bildens förgrundsgestalter, Banning Cocq och Willem van Ruytenbach.

Halvvägs in i filmen lämnade en man biosalongen. Jag var nära att göra samma sak. I fortsättningen håller jag mig till Kunskapskanalen när jag vill lära mig något om de gamla mästarnas verk.