Minerva

Mitt bloggande har begränsats på grund av problem med servern. Tyvärr har bilderna hamnat huller om buller. Hav tålamod, kära läsare.

Jag tänkte kommentera konstdebatten som de senaste dagarna blivit hetare än nÃ¥gonsin, särskilt i min morgontidning Sydsvenska dagbladet. Eva Ström (som jag beundrar och vars blogg jag följer) skrev häromdagen en negativ recension om Nerdrum-skolans utställning pÃ¥ Edsviks konsthall, och gjorde associationer till nazisternas estetiska ideal. Inlägget fick ett svar nÃ¥gra dagar senare av Johan Lundberg (som jag beundrar och vars blogg jag följer – värst vad jag lÃ¥ter inställsam!).  

Jag har inte sett den aktuella utställningen, ej heller läst Johan Lundbergs och Christopher RÃ¥dlunds bok Figurationer. Däremot har jag sett Nerdrum-skolans elever ställa ut pÃ¥ Krapperups konsthall (se tidigare inlägg under ”Konst”). Av det jag sÃ¥g där fanns inget som jag kopplade till nazi-konst; jag tänkte inte ens i de banorna. Snarare tänkte jag 1800-talets historiemÃ¥leri när jag sÃ¥g medeltida motiv, prerafaeliter när jag sÃ¥g mytologiska motiv, Rembrandt när jag sÃ¥g porträtt och Chardin när jag sÃ¥g stilleben.

Enligt Eva Ström är det oundvikligt att inte göra kopplingen till nazi-estetik. I gårdagens replik av Ström i Sydsvenskan togs Christopher Rådlunds Winterreise upp som exempel på uppenbar parallell. Ström menar att bokens författare borde ha tagit upp detta och problematiserat det. Det är naturligtvis olyckligt när åskådaren associerar till nazistisk konst. Samtidigt kan jag inte låta bli att tänka: hur skall konstnären tillika författaren (Rådlund) problematisera sitt eget verk om han inte haft intentionen att efterlikna de nazistiska idealen, om han inte ens tänkt tanken?

Jag kanske är naiv, men min första spontana reaktion när jag såg målningen var att inspirationen kom från Caspar David Friedrich, en sorts stilisering av hans ödesmättade, ödsliga, romantiska måleri. Titeln Winterreise leder ju en också in i Schuberts tidevarv. Samma association gjorde lustigt nog också Therese Bohman (som jag beundrar och vars blogg jag följer!). När jag får nazi-parallellen berättad för mig, kan jag förstå den, men för mig är den inte självklar.

Det är särskilt den här Caspar David Friedrich-målningen som jag tänker på:

Klosterruinen och kyrkogården är borta; kvar är snön, himlen och trädallén reducerad till pålar.

MÃ¥lningarna som jag sÃ¥g pÃ¥ Krapperups slott var bruna endast till färgen, inte ideologin. Men – jag skall försöka se utställningen i Edsvik ocksÃ¥. Kanske kommer somt att uppenbaras för mig som inte är uppenbart idag.