”Kitsch” pÃ¥ Krapperup
"Sonata" av Hege Haugen
Det er vidunderligå (sic!) kunne male universelle uttrykk som mor og barn, kjærlighetssorgen, forelskelsen og soloppgangen uten å skamme sig. (Monika Helgesen)
Bildkonsten har tyvärr blivit extremt politisk och skönhet är i vår samtid politiskt inkorrekt. Som klassisk/realistisk målare intresseras man dock inte av politik, utan endast estetik. (Joakim Ericsson)
Att Odd Nerdrum och hans elever ställde ut i Edsviks konsthall kände jag till, bland annat genom Axess och Börjes konstblogg, men att det samtidigt pågick en utställning i mitt eget landskap höll jag på att missa. Men jag hann!
Odd Nerdrum och sex av hans elever, alla födda pÃ¥ 70-talet, ställer ut pÃ¥ Krapperups slott under namnet ”Kitsch”. Varför ordet kitsch? Odd Nerdrum menar att ordet ”konst” ger associationer som han inte vill förknippas med. I utställningsfoldern definieras begreppet:
Utstillingen ”Kitsch’”presenterer en gruppe malere som søker det tidløse, narrative og pathosfylte uttrykk (…) Utstillengen viser respekt for maleri- og skulpturtradisjonen. (…) En kitschmaler respekterer hÃ¥ndverket som sitt arvesølv, brukt av sine forfedre.. Det er till syvende og sist hÃ¥ndverket som skal utføre ideen, og talentet trenger hÃ¥ndverket for Ã¥ skinne… for Ã¥ gløde… Det sentimentale og det følelsesladede uttrykk er et sentralt tema for en kitschmaler. (Helene Knoop)
"Stilleben med honungskruka" av Joakim Ericsson
Tillbaka till traditionerna, alltså. Kitsch-gruppens konst verkar ha sin främsta förebild i barockens måleri.
Utställningen har föranlett en intensiv debatt, till exempel på Axessbloggen. Så mycket har sagts redan och jag har inte energi nog att ge mig in i den, men jag kan undra varför anhängarna av konceptkonst blir så provocerade. Varenda gång jag besökt en konstutställning med meningslösa installationer och sagt till personalen att jag blir provocerad, har jag fått svaret: det är bra, det är meningen. Nu får belackarna av traditionell figurativ samtidskonst smaka på sin egen medicin.
Skönhet är ett slagord för konstnärerna, samtidigt som de kallar sig kitschmÃ¥lare. Och det är väl kanske den blandningen jag slÃ¥s av. En del mytologiska motiv är ganska kitschiga, tycker jag, men det som är bra är fantastiskt. Det är ungefär samma känsla som jag fick när jag sÃ¥g prerafaelitutställningen – och en del pÃ¥minner om den stilen ocksÃ¥.
Jag stannar en extra stund framför Kjetil Juls Ingmar Bergman-porträtt och Turner-inspirerade (?) landskap, Helene Knoops stora oljemålning Licosa och svenske Joakim Ericssons stilleben.
Läs här en fin recension av Jenny Maria Nilsson i Helsingborgs dagblad.
