Minerva

Michelle Pfeiffer och Rupert Friend som det kontroversiella kärleksparet

Tjugo år efter Farligt begär återvänder Stephen Frears till svunna tiders passion och till Michelle Pfeiffer. Pfeiffer, som fortfarande är vacker som en dag, spelar kurtisanen Léa, som under hela sin karriär omgivit sig med stiliga män och lyx. Hennes lavendelfärgade etagevåning är ett himmelrike för art nouveau-älskare. Léa smälter väl in i miljön i den ena vackra 10-talsdressen efter den andra, blek och bräcklig som en porslinsdocka. Före detta kollegan Charlotte (spelad av Kathy Bates) utgör hennes motsats som tung och frodig, boende i ett palats med överlastad 1880-talsinredning och ett orangeri.

Charlotte har en son i 20-25-Ã¥rsÃ¥ldern, Fred, som Léa sedan han var liten kallat ”Chéri”. Chéri är ocksÃ¥ filmens namn, liksom den roman av Colette som filmen bygger pÃ¥. Chéri och den dubbelt sÃ¥ gamla Léa inleder ett kärleksförhÃ¥llande som varar i sex Ã¥r, ända tills modern vill gifta bort sin son med en ung flicka (känsligt spelad av Felicity Jones; i birollen som hennes mor syns för övrigt danska Iben Hjejle).

Ja tack till en sådan balkong

Filmen är minnesvärd av tvÃ¥ anledningar. Den ena är frosseriet i miljöer och interiörer som fÃ¥r mig att pÃ¥ stört vilja inreda mitt hem med jugendtapeter. Den andra är den unge Chéri. Rupert Friend är ett fynd. Hans stil liknar en svÃ¥rmodig romantisk poets, nÃ¥gon som idealiserar sin älskade och dyrkar skönhet men inte kan finna kärleken hos en jämnÃ¥rig eftersom han anser sig stÃ¥ pÃ¥ en högre mognadsmässig nivÃ¥… För Chéri är Léa en modersfigur, en fläckfri gudinna, höjd över mänskliga ting. Hans intresse för henne försvinner ocksÃ¥ mycket riktigt när hon uppvisar mänskliga svagheter. Först dÃ¥ blir filmen riktigt intressant — när den nästan är slut.